Namn Gunder Hansson
Bor Joesjö
Gör Pensionär, aktiv som tusan
Text: Elisabeth Aagård
Foto: Robert Henriksson
PROFILERNA – Gunder Hansson
Vi bodde i Storuman och Stensele, i sammanlagt 20 år. Tanken var väl hela tiden att vi skulle flytta tillbaka. Så fick jag en hjärtinfarkt och blev borta från jobbet. Jag hade inget att göra som sjukskriven och tillbringade mer och mer tid här i Joesjö, i mitt föräldrahem. Sedan hade jag tur att ha en fru som ville följa med tillbaka. Man ska absolut inte underskatta sina rötter, man kommer inte ifrån dem.
Jag brukar säga: Bli inte pensionär, man hinner inte med någonting!
Jag är 74 år och har alldeles för mycket att göra. Men så länge man tycker att det är roligt så tror jag att man håller sig fräschare än om man sitter och tittar ut genom ett fönster.
För min del började det någon gång på 90-talet, när skotertrafiken började utvecklas. Då var det mer eller mindre vilda västern. Det var färre skotrar då men de ställde till med större besvär för de bofasta. Så vi började jobba med att göra skoterleder och vilket ledde till att skoteråkarna faktiskt höll sig där. Nu har ju skoteråkandet utvecklats till en industri. Jag är ensam på 12 mil spår, men det som är roligt är att både besökare och fritidshusägare ställer upp och hjälper mig! De ringer och frågar om de kan hämta sladden och åker ut och sladdar spåren.
Sommartid bygger vi broar och röjer. På vintern är det trampning med skotern som gäller så att underlaget blir bra. När snön är nog djup sladdar man spåren så underlaget blir hårt och jämt och räcker säsongen ut. Och allt görs helt ideellt.
För det första ger ju arbetet frisk luft. Men det ger ju även viss tillfredsställelse att se att det man gör märks. Det är många gånger jag får en klapp på axeln. Någon enstaka gång kommer någon som kör sönder det vi har gjort, men det är försvinnande sällan.
Smultronstället
Jag skulle vilja tipsa om tre ställen! Om man utgår från västra ändan av övre Jovattnet så går det en skyltad skoterled mot Boxfjället, söderut på Södra Storfjället. Leden går över ett högfjäll som heter Daevna nära norska gränsen, som är 1147 meter högt. Därifrån har man en vidunderlig utsikt. Tidig vinter, med den här klara luften som bara finns i slutet av januari och i början av februari, kan man se ända ut till Atlantkusten!
Sedan, om man far med skoter mot Hemavan så hamnar man på Säjnesvattnet. Där finns en topp, Säjnesfjället, som är 881 meter hög. Från den ser man hela Norra Storfjället, Artfjäll, Hemavan och Södra Storfjället. Det är en mittpunkt, med otrolig utsikt!
En tredje tur går upp på Boxfjället, längst inne i Joesjödalen. Det är ett lågfjäll, 876 meter högt och mitt över toppen går norska gränsen. Vyn över det norska och svenska området är obetalbar. Hit kan man även gå på skidor med barnen. Man kan följa skoterleden så har man fast underlag. He ä ett fantastiskt skidåkarfjäll!
